When you left, you took a piece of me. I constantly find myself down on bended knee. I see you in my dreams every night and day, I've never felt so powerless as when you walk away. You brought a pain to my heart and it hurts alot, i don't know how to be fine when I'm not

I don't really want to say goodbye I don't really want to leave you But now I have to go away Stay away from you forever

Helvete vad jag saknar dig

I can't take it, I don't understand.
If I'm not made for you, then why does my heart tell me that I am?

I love you whether it's wrong or right.

Du anar inte hur svårt det är för mig, varje gång du loggar in på msn så går mitt hjärta i tusen bitar, det gör ont att inse att jag inte längre än den enda för dig, och att vi inte längre kan prata som förut. Varje sekund utan dig är som en evighet, jag fattar inte hur jag ska kunna ta mig igenom detta?! Jag kan inte lyssna på mina favorit låtar längre, eftersom dom påminner alldeles för mycket om dig. Du är det enda jag tänker på, det enda jag behöver, och det gör så inihelvete ont att inse. Varje andetag jag tar gör det ont, för med varje andetag så bevisar jag att jag kan leva utan dig.

Mina vänner säger åt mig att vara stark, att jag kommer glömma dig efter en viss tid, men jag tror då fan inte dom vet hur det känns att förlora personen som ger en mening med livet!

Och jag vet att jag kommer göra dom besvikna, jag vet att jag kommer ge upp i slutändan, jag kommer försöka ta upp kontakten med dig igen, och jag vet att vi kommer bli vänner igen och jag vet, mycket väl, att jag kommer bli sårad, igen, Eftersom det är så vi, du och jag, funkar.

Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, vare sig du vill eller inte.

jag går sönder, igen. Allting är så krävande, att andas, att koncentrera sig och att tänka, det går inte, jag klarar fan inte av det. Jag kan fan inte vara som andra, jag vet inte hur man lever ett normalt liv, som en normal och lycklig människa, händer något positivt mig, så följs det alltid av något som gör mig ledsen igen, det är som att jag är dömd till att leva ett olyckligt liv. Allting känns så jobbigt, jag kan inte sova riktigt om nätterna, jag har tappat aptiten igen och behovet av att skada mig själv har bubblat upp igen, jag försöker att stå emot, men det är fan inte lätt.

Jag är helt enkelt inte en normal människa om klarar av att leva.

jag hatar det faktum att jag fallit så för dig, jag hatar att du är det enda jag tänker på och det enda jag bryr mig om. Jag hatar att du alltid är orsaken till att jag bryter ihop och gråter i evigheter, och jag hatar att det är alltid du som får mig glad igen. Jag hatar din doft, ditt hår, ditt leende, ditt skratt, din röst, dina ögon, din personlighet. Jag hatar sättet du kollar på mig och sättet du pratar, jag hatar hur du klär dig och hur du går, jag hatar din musikstil och din humor. Jag hatar hur du får mig att glömma hur man andas och hur du får mitt hjärta att hoppa över ett slag när du rör vid mig.

Jag hatar att du är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista innan jag somnar. Jag hatar hur alla kärleksfilmer, all kärleks musik, och tillochmed alla människor påminner om dig.

Men mest av allt hatar jag det faktum att jag inte alls hatar dig.

Tell me why, make me see..  
How my giving up, giving in isn't what's best for me.
You know I've tried, but, I am terrified by all I should believe.
I need to know to carry on,    pretending I don't notice that you're gone...
But, god I miss you so much it hurts sometimes..

.. you are part of me
And I will always love you...

Jag saknar sommaren 2009,

Jag saknar glädjen,

Jag saknar skratten,

Jag saknar värmen,

Jag saknar leksand,

Men det jag saknar mest från sommaren 2009, är mina bästa vänner, O & P.

Skjut mitt hjärta nu, gör det snabbt och försiktigt.

låt mig inte plågas mer.

bilden tagen från en video, drf den är så suddig >.<