jag hatar det faktum att jag fallit så för dig, jag hatar att du är det enda jag tänker på och det enda jag bryr mig om. Jag hatar att du alltid är orsaken till att jag bryter ihop och gråter i evigheter, och jag hatar att det är alltid du som får mig glad igen. Jag hatar din doft, ditt hår, ditt leende, ditt skratt, din röst, dina ögon, din personlighet. Jag hatar sättet du kollar på mig och sättet du pratar, jag hatar hur du klär dig och hur du går, jag hatar din musikstil och din humor. Jag hatar hur du får mig att glömma hur man andas och hur du får mitt hjärta att hoppa över ett slag när du rör vid mig.

Jag hatar att du är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista innan jag somnar. Jag hatar hur alla kärleksfilmer, all kärleks musik, och tillochmed alla människor påminner om dig.

Men mest av allt hatar jag det faktum att jag inte alls hatar dig.