Du anar inte hur svårt det är för mig, varje gång du loggar in på msn så går mitt hjärta i tusen bitar, det gör ont att inse att jag inte längre än den enda för dig, och att vi inte längre kan prata som förut. Varje sekund utan dig är som en evighet, jag fattar inte hur jag ska kunna ta mig igenom detta?! Jag kan inte lyssna på mina favorit låtar längre, eftersom dom påminner alldeles för mycket om dig. Du är det enda jag tänker på, det enda jag behöver, och det gör så inihelvete ont att inse. Varje andetag jag tar gör det ont, för med varje andetag så bevisar jag att jag kan leva utan dig.

Mina vänner säger åt mig att vara stark, att jag kommer glömma dig efter en viss tid, men jag tror då fan inte dom vet hur det känns att förlora personen som ger en mening med livet!

Och jag vet att jag kommer göra dom besvikna, jag vet att jag kommer ge upp i slutändan, jag kommer försöka ta upp kontakten med dig igen, och jag vet att vi kommer bli vänner igen och jag vet, mycket väl, att jag kommer bli sårad, igen, Eftersom det är så vi, du och jag, funkar.

Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, vare sig du vill eller inte.