Så jävla trött på att må såhär, orkar verkligen inte vara deprimerad, och oktober börjar snart så det lär ju bara bli värre nu. Vill bara att någon ska ta och slå in skallen på mig så jag slipper tänka, eller ännu bättre, varför inte bara kasta mig framför ett tåg så slipper jag detta helt och hållet? Otroligt jobbigt att ens tänka på att man kommer säkerligen vakna imorgon, vill bara att det hela ska ta slut.

Har sådan otrolig lust att bara slita sönder min hud, eller smycka den med fler fina ärr, bara för att slippa känna en liten stund, för att kunna känna en annan slags smärta. Och då kanske jag kan känna mig lite finare en stund också.

Jävla emotänkande, hatar att vara såhär, känner mig så äcklig, hela jag är äcklig, hela min existens är äcklig. Jag borde inte existera, jag är en hemsk och äcklig människa, skulle göra alla en tjänst genom att bara försvinna.

Men behöver bara klara mig 19 mer dagar, sen har jag han här en stund, han som gör allt bättre, han som får mig att känna mig mindre äcklig, han som faktiskt får mig att känna mig smått vacker, han som får mig att glömma, han som får mig att fortsätta försöka leva, han som får det att göra mindre ont. Men 19 jävla dagar, är för många dagar när var dag känns som en evighet. Orkar inte, wää, blööö, döda mig.