jag går sönder, igen. Allting är så krävande, att andas, att koncentrera sig och att tänka, det går inte, jag klarar fan inte av det. Jag kan fan inte vara som andra, jag vet inte hur man lever ett normalt liv, som en normal och lycklig människa, händer något positivt mig, så följs det alltid av något som gör mig ledsen igen, det är som att jag är dömd till att leva ett olyckligt liv. Allting känns så jobbigt, jag kan inte sova riktigt om nätterna, jag har tappat aptiten igen och behovet av att skada mig själv har bubblat upp igen, jag försöker att stå emot, men det är fan inte lätt.

Jag är helt enkelt inte en normal människa om klarar av att leva.