Jag känner mig trasig, helt söndersliten, vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra, mina tankar finns överallt och mina tårar slutar inte rinna. Hur kan man gå från glad till ledsen på några få minuter? det är ju förfan sjukt! jag orkar inte! helvete!

there must be something wrong with me, för jag bara gråter, gråter & gråter, utan anledning, eller finns kanske en, men jag vet iallafall inte om den.. Och jag känner mig trasig, tom och ensam, like i'm the only one left in this world, or something.. people say i should talk to someone, typ kuratorn eller nått, vilket jag gärna skulle göra, men problemet är det att jag inte vet vad jag ska prata om? jag vet ju inte vad det är som stör mig/får mig att må dåligt..?

Jag lever inte. Jag är en tom vägg. Ett tomt skal som bara finns. Jag fyller ingen funktion i världen, jag gör ingen nytta. Min existens är fan meningslös.

jag är så rädd, så äckligt jävla rädd att jag har förlorat dig föralltid nu. Jag skulle inte gjort det där, skulle inte ha sagt de där sakerna. Helvete! Jag vill inte leva utan dig! världen är läskig utan dig, den är tråkig, äcklig. Gör ont att andas utan att veta att du finns. Jag är orolig, typ hela tiden, för jag vet inte vad du gör eller hur du mår. jag blir galen! fan! måste ha dig i mitt liv!

jag har aldrig varit svag, aldrig varit den som brytit ihop lätt. Jag har alltid varit den "tuffa" tjejen, som ingen kunde knäcka.. Men nu är jag inte det längre, allt förstör mig, och jag tänker för mycket.
Aldrig har jag spenderat så mycket tid på att tänka på min partners ex som nu, tänker hela tiden på dem. De finns överallt. Och det är svårt att inte tänka tanken att jag kanske också kommer bli en av dem någongång..
Tankarna om dem förstör vårt förhållande, för du vill hålla mig nära, kyssa mig osvosv, men jag kan inte låta dig göra det, jag känner mig så otroligt äcklig då. Och du vill att jag ska förklara vad som får mig att må så dåligt, men jag vet inte hur jag ska förklara att det är dina ex?! gah, jag orkar inte.. Jag önskar jag var en sån som inte tänkte så mycket!

Go ahead and tell me you'll leave again, You'll just come back running,
Holding your scarred heart in hand, It's all the same
And I'll take you for who you are, If you take me for everything,
And do it all over again.

jag kan bara inte släppa taget.

Hahah jag orkar inte, seriöst, varför ens försöka när allt ändå bara blir fel! kanske är det bäst om jag är ensam, kanske är det meningen att jag ska må dåligt!

Jag saknar dom gamla tiderna, tiderna med dig. Allt var så underbart enkelt då, jag mådde så bra.. Du var den enda person jag brydde mig om, ingen annan betydde någonting, även om jag inte precis betedde mig så. Jag älskade dig med hela min existens, du var den bästa. Vi kunde skratta åt allt, och ingen kunde komma emellan oss. Jag kände mig trygg hos dig, du accepterade mig för den jag var, du fick mig att bygga upp mitt liv och du lärde mig att älska migsjälv.

Jag förstår inte hur något så starkt kunde gå sönder så lätt.. Jag vet att det var mitt fel, och jag önskar jag aldrig betett mig sådär, jag var ett sånt as. Vi lovade varandra att vi skulle vara vänner föralltid, det ordet existerar inte har jag märkt.. Men jag saknar dig och alla stunder vi haft, det går inte en dag utan att jag tänker på våra minnen, nästan allt påminner om dig.

Vi båda har förändrats och jag vet mycket väl att det inte finns något jag kan göra eller säga för att det vi hade ska komma tillbaka.