Direktlänk till inlägg 30 september 2013
Så jävla trött på att må såhär, orkar verkligen inte vara deprimerad, och oktober börjar snart så det lär ju bara bli värre nu. Vill bara att någon ska ta och slå in skallen på mig så jag slipper tänka, eller ännu bättre, varför inte bara kasta mig framför ett tåg så slipper jag detta helt och hållet? Otroligt jobbigt att ens tänka på att man kommer säkerligen vakna imorgon, vill bara att det hela ska ta slut.
Har sådan otrolig lust att bara slita sönder min hud, eller smycka den med fler fina ärr, bara för att slippa känna en liten stund, för att kunna känna en annan slags smärta. Och då kanske jag kan känna mig lite finare en stund också.
Jävla emotänkande, hatar att vara såhär, känner mig så äcklig, hela jag är äcklig, hela min existens är äcklig. Jag borde inte existera, jag är en hemsk och äcklig människa, skulle göra alla en tjänst genom att bara försvinna.
Men behöver bara klara mig 19 mer dagar, sen har jag han här en stund, han som gör allt bättre, han som får mig att känna mig mindre äcklig, han som faktiskt får mig att känna mig smått vacker, han som får mig att glömma, han som får mig att fortsätta försöka leva, han som får det att göra mindre ont. Men 19 jävla dagar, är för många dagar när var dag känns som en evighet. Orkar inte, wää, blööö, döda mig.
Idag kom jag på att jag har förlorat allt som har med dig att göra, när min dator crasha försvann allt, alla minnen jag hade med dig, allt, och det känns så fruktansvärt hemskt, så tomt. Aldrig igen kan jag sitta där och läsa det vi sa och de underba...
Jag orkar seriöst inte längre, orkar inte vara så jävla nyfiken och avundsjuk hela jävla tiden. Det är faktiskt otroligt jävla frustrerande, sitter här i ett jävla call med honom och hör hur han sitter och skriver, om mig dessutom, går mig så jävla m...
Jag har egentligen ingen anledning till att vara ledsen eller deprimerad, jag har väl iprincip allt jag behöver i livet, finns många mer i världen som det är synd om. Men jag kan inte hjälpa det, jag är bara så jävla ledsen och deprimerad hela jävla...
Fick just frågan "hur mår du?" och till min förvåning blev jag helt paff. Jag har ingen jävla aning om hur jag mår. Jag kan inte sätta ord på någon känsla alls. Jag mår inte bra, för det gör jag aldrig. Jag mår inte dåligt heller, i alla fall inte me...
"Varför sitter jag med gråten i halsen på grund av dig, på grund av en jävla bild? Jag försöker gå vidare med min nya kärlek, jag kan inte hålla kvar vid dig längre. Är livrädd för att du är mitt livs kärlek, att jag aldrig kommer att känna så starkt...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 | |||||||||
|