Jag trodde jag hade glömt det, jag trodde jag hade kommit över dig, men jag hade fel. Min utsida har glömt dig, för på utsidan reagerar jag inte när jag hör ditt namn. Men du finns kvar i mitt inre, du finns där och plågar mig. Jag lovade mig själv att jag skulle släppa taget om dig, att jag skulle gå vidare och skapa mig ett lyckligt liv, men jag tänker på dig ständigt, varje gång du loggar in på msn, eller när jag hör/ser ditt namn så hoppar mitt hjärta över ett slag och jag glömmer hur man andas. Jag kan inte gå vidare, jag älskar dig fortfarande, och kommer nog alltid att göra det. Du har helt enkelt blivit en del av mig och jag är inte hel utan dig.