Det är ju sjukt hur allt kan vara så bra och sedan rasa samman. Det känns som om någon försökt sätta ihop mina trasiga delar, men misslyckats totalt, känns som om den personen har satt ihop bitarna helt fel, eller som att bitarna inte längre passar. För det jag gillade förut, intresserar mig inte alls längre, och de känslor jag hade för personer, är som bortblåsta. Jag vet inte längre vem jag är, jag känner mig trasig och övergiven. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.

jag är rädd, rädd att alla tillslut kommer att försvinna, att jag kommer bli ensam kvar.